Vad ett vackert ord kan ge för samtal

bildHustru presenterar ord-jag-slagit-upp-och-försöker-komma-ihåg. ”Vad betyder ‘eufemism’? Stora NE-boken.
Vackert ord, det har jag alltid tyckt om, svarar maken över morgonkaffet. Särskilt tänker jag på ett kvinnonamn!
Aururora? av Königsmarck? Vem var hon? Åhå barnbarn till Henrik Wrangel på Skokloster (lovar se efter om de finns som porträtt där) och tack Wikipedia., och troligtvis begraven i Quidlingburg, ett resmål för julmarknadsresa.
Nej, Eualia!
Eualia?
Tre vokaler!?
Vem var hon?

Tänk bara vad ett ord kan ge för trevligt samtal.

Enligt NE Ordbok betyder ‘eufemi’ – förskönande omskrivning av ett obehagligt innehåll. Wikipedia säger ‘gå bort’ är en eufemi för att ‘dö’. NEs Ordbok är på 1960 sidor och är viktmässigt en flyttfirmas fasa.

PS
Åsa-Nisses fru!!!

Annonser

Första duellen

Med ojämna mellanrum har jag tänkt mig att ta upp två böcker om samma ämne. Jag gör ofta så innan jag bestämmer mig för vilken av böckerna jag ska köpa. I mitt liv är det inte längre – flest böcker när man dör vinner. Läsningen är det viktiga, inte ägandet.

Att den blir mellan två fackböcker den här gången beror på att jag just nu läser in mig på drottningar, grevinnor och högadel inför en slottsresa som jag och en väninna ska göra i augusti. Filippa ligger begraven i Vadstena Klosterkyrka som vi bl a ska besöka.

Duellen går mellan Filippa – Engelsk prinsessa – nordisk unionsdrottning av Marie-Louise Flemberg och Barndrottningen Filippa och hennes värld av Eivor Martinus.

Den första boken känns som ett forskningsprojekt i bokform. Många hänvisningar, många ”men det går inte att säga bestämt” och mycket kunskap. Den är verkligen bildande, inte bara om Filippa, utan även om England på 13-1400-talet och Norden under unionstiden.

Den andra boken är lättsamt, mer rakt på sak-skriven. Eivor skriver rappt och levande, enkelt och så nära det går Filippa. Det finns inte mycket bevarat av hennes personliga brev. (Om hon skrev dagbok eller privata brev är alla de borta). Även Eivor beskriver unionstiden, Erik av Pommern och Margareta – unionsdrottningen, som adopterade honom.

Filippa – Engelsk prinsessa har jag noterat ca 35 sidor jag ska återkomma till inför vår resa. I Barndrottningen är det 4 som intresserar mig extra mycket.
Båda är lika läsvärda – det är ditt syfte som avgör vilket sätt att förmedla kunskaperna du föredrar.
Jag valde Filippa – Engelsk prinsessa – Nordisk unionsdrottning.

Om du kommer till München missa inte storasyster Blanche krona som finns kvar. Den heter Bohemia Crown eftersom den från början tillhörde Anne av Böhmen. (Henne vet jag inget om – ännu).

Om framsidor och förväntningar

Grevar o Baroner 1 Grevar o Baroner 3 Grevar o Baroner, 2Mitt leende blir bredare när jag öppnar del II av Svenska Grevar och Baroner. Blad ur ett antal adliga familjekrönikor, Lazarus Rothschild (pseudonym för Paul Meijer Granqvist). Van som man är vid att framsides-makaren håller en viss linje. Och sen III:an.  Det är ingen skillnad på innehållet i dem. Samma skvallerpressartade sammanfattningar över ädlingars släktskap, barn på bygden och nya eller lämnade slott. 1930-talets Hänt i veckan. Huset på bilden i del II är Riddarhuset i Stockholm, förstås.

60-talsböcker Fine Little dayJag fastnar ofta för böcker p g a deras framsida. Och hur ofta har jag inte släpat hem samma bok från min bokhandels bokklubb!! En bok som väckte min nyfikenhet nyligen var Fine little day,  Elisabeth Dunker. Omslaget motsvarade fullkomligt innehållet. Min barndoms 50- och 60-tal i en ung människas tappning. Som ett Facebook-konto i bokform, tänkte jag. Och det var visst en blogg. Hennes glädje över mammas och pappas böcker från Bokklubben Svalan på 60-talet gick inte att ta miste på. Bilden är beskuren.

Hannu SarenstamMitt absoluta favoritomslag är Rimfrost och trädgårdsdrömmar, Hannu Sarenström. Förmodligen idag för att jag har haft så många privata, soliga och prunkande stunder med den boken.

Ditt favoritomslag?
Något där boken inte alls motsvarade vad framsidan försökte förmedla?

Välkommen!

Notering

I DN  2015-04-11 i en artikel om Kungliga Biblioteket i Humlegården stod det att de de senaste året fått in 24 150 titlar! Ett exemplar av alla svenska böcker som trycks, eller ges ut, s.k. pliktexemplar.
Det gjorde mig mycket lycklig: Läsglädjen är oändlig! Jag kan sluta stressa över alla böcker jag inte känner till eller inte har läst. Kvar är bara de böcker jag av olika anledningar möter på min läsvandring i livet.  Eller som drottningen i Alan Bennetts roman Drottningen vänder blad, säger till sin betjänt: ”...Läsandet är oordnat, diskursivt och oupphörligt inbjudande.”