En gång Bergdala – alltid Bergdala

Bergdala-bokenLoppis en tidig lördagsförmiddag i slutet av augusti. I ett av de få stånd där det finns böcker, i den sedvanliga lådan på marken, ligger några gamla vackra skinnband och två tunna små häften. Det första har ordet ”glasbruk” i titeln. Jag bläddrar och det andra heter ”En gång Bergdala – alltid Bergdala”. Där mamma växte upp.

Hemma öppnar jag häftet, skapat 1983 av en studiecirkel i ABFs regi. För att bevara kunskaper kring Bergdala glasbruk.

Sidan 3 är ett helsidesfoto på arbetslaget i glashyttan taget någon gång på 1930-talet. Och där är morfar, och farbror Knut, och fabror Albert, Hilding på Torpet, Birger och Bror. Unga män som var snälla äldre farbröder när jag som liten sprang ut och in i glashyttan, hyttmästarens dotterdotter.

55 år på 1 sekund. Märkbart rörd. Läser vidare om handlare Trygg, min sommarlekkamrats pappa, och frysfacksföreningen, luffare och original, föreningsverksamheten och så rubriken ”Min barndom i Bergdala”, skrivet av min mamma! Texten blir väldigt suddig. Inte allt man vet om sina föräldrar.

Inte bara arbetar- och kulturhistoria utan även hela min sommarbarndom i vuxenord. Starkt!

Annonser

Jag ska hälsa från Stina och Axel

Stina PiperEn slottsresa i Pipers och von Fersens fotspår. Augusti 2015.

Det började förra året med att jag och väninnan åkte till Skarhults slott och såg en utställning: Fem starka slottsfruar genom fem sekler. Och köpte Carin Bergströms bok om Stina Piper. Läste den och tyckte: Hej, där här är ju kul! På Bokmässan 2015 hittade jag Ett ståndsmässigt liv – om familjen von Fersen. Och nu verkar det vara en trend med adelsdamer från 1700-talet, så med kom även, Hedvig Elisabeth Charlotte – hertiginna vid det gustavianska hovet.
von FersenDet roligaste när man börjar på sådana ”nörd”projekt är att följa en tråd – i Carin Bergströms bok skriver hon om en skvallerbok – Svenska Grevar och Baroner – av Lazarus Rothschild, pseudonym för Paul Meijer Granqvist. ”Se & Hör-skrivet” om många gamla adelssläkter. På Kunskapskanalen lyssnade jag på ett författarporträtt – Eivor Martinus om sin bok Barndrottningen Filippa och hennes värld. Och spetsade öronen när Eivor berättade att hon ligger begravd i Vadstena Klosterkyrka

Så vi vill hälsa från Stina och hennes Scheffer i den lilla ”hyddan” de kallade slottet Stora Stora EkEk för och håller med henne om den vackra utsikten över parken och det hemska lilla barnspöket i trappan.
På Skokloster sa vi  ”hej” till de hennes son Magnus Fredrik Brahe (från första äktenskapet med Erik Brahe). Tyvärr var hon själv i klimatrummet (inte klimakterie-) och bara tillgänglig för konservatorer.

Aurora från Königsmarks morfar, Herman Wrangel visade sig vara en av byggherrarna till Skokloster, ett makalöst slott bevarat från 1600-talet.

Axel von Fersen d.y. o d.ä.Sen kom von Fersens – medge att de är stiliga! Och på Löfstad slott fick vi se Axel d.y. väst. Japp, den riktiga! Och Ljungs slott kom vi till en vacker augustidag med blek sol och vind som fladdrade i tunna vita linnegardiner i det gustavianska slottet. Och vi förstod bättre varför Scheffer kallade sitt slott för ”hyddan”.

Filippa, unionsdrottningen, 1394-1430, som var den som gjorde byggnationen av Vadstena klosterkyrka möjlig, hade en helt omarkerad gravvård i klosterkyrkan.

De har inte varit så synliga i verkliga livet, våra kvinnor. Behöver vi inte tydliggöra vår historia mer för de yngre? 

Ett berikande sommaräventyr som resultat av en bok! Som sen gav en till, och en till! Härligt!

Om du älskar mumintrollen …..

Tove J….. kommer du att njuta oreserverat av Tove Jansson ”som brevvän”.  Hennes brev är fyllda av människorna, vännerna och familjen, resor hon gör, naturen kring öarna hon älskar och havet med stormarna, ‘Sjöberg’ kallas de. Men också glädje över vänskaper och kärleken, deppiga funderingar, idogt arbete, slitningarna mellan plikt och lust, vardagsmödor och utställningar. Allt serverat på Mumindalens verklighetsmatta. Jag älskar hennes finlandssvenska ‘vispa iväg ryssarna ur Finland’, de tyckte jag var ‘strottig’. Sjungande, kärv finlandssvenska. Och stora Hemskheter och Missförstånd och andra trevligheter.
Boken heter Brev från Tove Jansson, uval och kommentarer av Boel Westin och Helen Svensson.

Vad har du läst för intressant brevsamling?

Tystnaden – det är väl bara när det är tyst?

Tystnader, Eva ÖstbergSitter du och läser om din Medeltid igen, säger maken. Och ”Njaä” svarar jag lätt förvirrad över boken jag givit mig i kast med. Tystnader och tider – Samtal med historien av Eva Österberg. Jag tror ju av framsidesbilden att hon har gett liv åt kvinnor/människor under Medeltiden, Men så var icke fallet. Det här är en mycket intressant bok om många av tystnadens aspekter! Den kan vara självvald i det andliga sökandet, påtvingad i fängelser och diktaturer, fylld av blygsel eller skam. Men också ”En svensk tiger” (men just det uttrycket som jag fick lära mig som barn att det handlade om att man som svensk, inte fick berätta för fiender under 2:a världskriget vad som försegick i Sverige, tar hon inte upp).
Den är läsvärd.
Särskilt när jag kom till teorin kring ”Tystnadens spiral”. En teori utvecklad av Elisabeth Noelle-Neumann. ”De flesta är mer rädda för att bli ensamma och isolerade i sina åsikter än att erkänna att de ändrat sig och anpassat sig till andra. Många individer drar sig för att artikulera en uppfattning om världssituationen, nationell politik eller böcker ifall de märker att den ifrågasätts kraftigt….. Att tiga blir strategin i ett sådant läge. Om detta sedan >>smittar<< så att allt färre uttrycker sin ursprungliga åsikt om politiken eller boken, har det skapats ett utrymme för andra att med större säkerhet företräda motsatt uppfattning. En ny opinion uppstår. Företrädarna för en mening har tystnat. I tomrummet tar en annan över.” Kan man uttrycka den politiska korrektheten enklare?

Funderar också på om jag läst någon bok som bara försiggått i en persons huvud, och där man inte talat alls. Närmaste jag kommer nu är Hummelhonung av Torgny Lindgren. Änglarnas stad av Christa Wolff behandlar på ett oerhört starkt sätt hur staten (DDR) tvingade sina medborgare till tystnad och medlöperi.  – Den kollektiva rädslans tystnad som Eva citerar Alexander Solssjenitsyn ”Den mildaste och samtidigt mest utbredda formen av förräderi är att man inte direkt begår något ont men däremot ignorerar den som går under i ens närhet;  …… Du tiger, låtsas som du ingenting märkt”.

Vad har du läst för bok där tystnaden talat?

På tidsresa i Japan

Monica BrawMonica Braw har skrivit en mycket läsvärd bok – Kvinnor i Japan under tusen år. Nio starka, modiga och framstående kvinnor har hon valt ut och tecknar mycket levande porträtt av dem alla. Hur de strävat, argumenterat, drivit och arbetat för ett bra liv för sig själva, för sina söner och för japanska kvinnor. Dessutom får jag mig en övergripande bild av japansk historia. Det är inte lätt att hålla reda på alla namn. Och att efternamnen står först upptäcker jag först efter en god stund. Det som också slår mig är att de fortfarande är kända, att man vallfärdar till deras tempel. Japanska kvinnor har i sina liv först sin fader, sen eventuellt en broder och därefter sin make som överhuvud. Ryosai kenbo, God hustru, vis moder var den japanska kvinnans livslott ”En sådan kvinna ska naturligtvis ha utbildning, dock inte alltför mycket, och inte till något yrke …hon är >>kontorets blomma<< och det tas för givet att hon slutar när hon gifter sig för att på heltid ägna sig åt hem och familj.”
Hur ser det ut i Japan idag? Det kapitlet hade varit spännande som avslutning.

Jag måste förmedla denna fantastiska dikt:
Vi vet att en blomma
är en blomma
just för att den blommar
Även människan
måste vara en sådan
just för att vara människa
Hosokawa Tama/Gracia 1562-1600

Vad har jag läst för romaner, böcker om Japan?
Minns som barn en bilderbok (svart/vit tror jag) om en svensk liten flicka som fick ta del av den japanska kvinnliga kulturen. Klä sig i kimono, sova på kudde av sten för att inte förstöra frisyren, platå”flipflop” av trä med små vita sockor med ett ”finger” för stortån. Jag tror hon hette Noriko San.
Minns du henne?

Gyllene paveljongens tempelSen var det Shogun, James Clawell. Den minns jag inte mycket av. Den gyllene paviljongens tempel, Yukio Mishima. En suggestiv roman. Jag läste även Sjömannen som föll i onåd hos havet. En kallt grym roman som jag inte ens ville ha i min bokhylla. Senast Den färglöse herr Taziki, Haruki Murakami.
Vad har du för bra romaner utspelade i Japan att rekommendera?

 

”Biljetten” var 1700-talets SMS

HertiginnanHedvig Elisabeth Charlotte – Hertiginna vid det gustavianska hovet
My Hellsing
Atlantis Förlag

I lördags morse låg ett mail från Malmö Stadsbibliotek i min inkorg. En beställd bok fanns för avhämtning! Fick en association till en-kronan jag fick som barn att gå och köpa lördagsgodis för. Och boken Hedvig Elisabeth Charlotte var riktigt lördagsgodis. Lättläst, intressant, historiskt korrekt (såvitt jag kan bedöma som nu läst en del om släkterna Piper och von Fersen). Jag kunde notera att hertiginnan och hennes hovdamer fick sin personal att springa med biljetter (små korta meddelande – ”Vad gör du idag?!  ”Ses vi i Kungsträdgården kl 13?” etc, stup i kvarten. Inte skiljer det sig nämnvärt från dagens kommunikationstrafik! Det här var en bok som gav mig ytterligare en pusselbit i Jetset-livet på 1700-talet som jag skrivit om tidigare.

Tänk att som 15-åring skickas till främmande land, bli bortgift med någon som egentligen inte var ett dugg intresserad och sedan lämnad ensam att managera sin roll. Vilket ju händer fortfarande i vissa kulturer i världen. En annan prinsessa som skeppades iväg var ju Filippa, som giftes bort till Erik av Pommern, som 9-åring.

Jag avslutar med 1 citat ur boken:
”Jag erkänner att jag var mycket nervös, men eftersom jag hade beslutat mig för att rädda min make måste jag också vara beredd att handla följdenligt. Den som vet sin plikt har inget att frukta.”

Den som vet sin plikt har inget att frukta. Plikt att rädda sin man! Det ni! (Han visade sig ju inte så kompetent som kung sedan, men hon ställde lojalt upp).

 

1700-talets jetset

Ett ståndsmässigt livvon Fersen
Familjen von Fersens livsstil på 1700-talet
Johanna Ilmakunnas
SLS/Atlantis förlag

Denna bok är med största sannolikhet resultatet av Johannas forskningsprojekt kring familjen von Fersen. Om du som icke-forskare bortser från oändliga uppräkningar och detaljer, liksom omtagningar och slutsatser här och där får du en enastående insikt i jetset-livet på 1700-talet. Jag känner mig nästan som en god vän till familjen efter att ha levt med dem en god stund nu.  Med den här länken till Myntkabinettet förstår du ännu tydligare hur extravagant deras livsstil var. Lyxfällan måtte slita sina hårsvall om de läste om lånekarusellen svensk adel ägnade sig åt på 1700-talet.