En gång Bergdala – alltid Bergdala

Bergdala-bokenLoppis en tidig lördagsförmiddag i slutet av augusti. I ett av de få stånd där det finns böcker, i den sedvanliga lådan på marken, ligger några gamla vackra skinnband och två tunna små häften. Det första har ordet ”glasbruk” i titeln. Jag bläddrar och det andra heter ”En gång Bergdala – alltid Bergdala”. Där mamma växte upp.

Hemma öppnar jag häftet, skapat 1983 av en studiecirkel i ABFs regi. För att bevara kunskaper kring Bergdala glasbruk.

Sidan 3 är ett helsidesfoto på arbetslaget i glashyttan taget någon gång på 1930-talet. Och där är morfar, och farbror Knut, och fabror Albert, Hilding på Torpet, Birger och Bror. Unga män som var snälla äldre farbröder när jag som liten sprang ut och in i glashyttan, hyttmästarens dotterdotter.

55 år på 1 sekund. Märkbart rörd. Läser vidare om handlare Trygg, min sommarlekkamrats pappa, och frysfacksföreningen, luffare och original, föreningsverksamheten och så rubriken ”Min barndom i Bergdala”, skrivet av min mamma! Texten blir väldigt suddig. Inte allt man vet om sina föräldrar.

Inte bara arbetar- och kulturhistoria utan även hela min sommarbarndom i vuxenord. Starkt!

Jag ska hälsa från Stina och Axel

Stina PiperEn slottsresa i Pipers och von Fersens fotspår. Augusti 2015.

Det började förra året med att jag och väninnan åkte till Skarhults slott och såg en utställning: Fem starka slottsfruar genom fem sekler. Och köpte Carin Bergströms bok om Stina Piper. Läste den och tyckte: Hej, där här är ju kul! På Bokmässan 2015 hittade jag Ett ståndsmässigt liv – om familjen von Fersen. Och nu verkar det vara en trend med adelsdamer från 1700-talet, så med kom även, Hedvig Elisabeth Charlotte – hertiginna vid det gustavianska hovet.
von FersenDet roligaste när man börjar på sådana ”nörd”projekt är att följa en tråd – i Carin Bergströms bok skriver hon om en skvallerbok – Svenska Grevar och Baroner – av Lazarus Rothschild, pseudonym för Paul Meijer Granqvist. ”Se & Hör-skrivet” om många gamla adelssläkter. På Kunskapskanalen lyssnade jag på ett författarporträtt – Eivor Martinus om sin bok Barndrottningen Filippa och hennes värld. Och spetsade öronen när Eivor berättade att hon ligger begravd i Vadstena Klosterkyrka

Så vi vill hälsa från Stina och hennes Scheffer i den lilla ”hyddan” de kallade slottet Stora Stora EkEk för och håller med henne om den vackra utsikten över parken och det hemska lilla barnspöket i trappan.
På Skokloster sa vi  ”hej” till de hennes son Magnus Fredrik Brahe (från första äktenskapet med Erik Brahe). Tyvärr var hon själv i klimatrummet (inte klimakterie-) och bara tillgänglig för konservatorer.

Aurora från Königsmarks morfar, Herman Wrangel visade sig vara en av byggherrarna till Skokloster, ett makalöst slott bevarat från 1600-talet.

Axel von Fersen d.y. o d.ä.Sen kom von Fersens – medge att de är stiliga! Och på Löfstad slott fick vi se Axel d.y. väst. Japp, den riktiga! Och Ljungs slott kom vi till en vacker augustidag med blek sol och vind som fladdrade i tunna vita linnegardiner i det gustavianska slottet. Och vi förstod bättre varför Scheffer kallade sitt slott för ”hyddan”.

Filippa, unionsdrottningen, 1394-1430, som var den som gjorde byggnationen av Vadstena klosterkyrka möjlig, hade en helt omarkerad gravvård i klosterkyrkan.

De har inte varit så synliga i verkliga livet, våra kvinnor. Behöver vi inte tydliggöra vår historia mer för de yngre? 

Ett berikande sommaräventyr som resultat av en bok! Som sen gav en till, och en till! Härligt!

Bönbok för en vän – ett obekvämt porträtt

DidionNär barnen var små och vi hade läst en bok eller tittat på en film, frågade vi ofta – Vad handlade det här om egentligen? Den frågan ställer jag mig tidigt i läsningen av Bönbok för en vän av Joan Didion. Visst, det är 1970-tal, en diktatur i Centralamerika, men som jag ser det är det Grace försök att förstå Charlottes person som är bokens huvudtema. Är det för att hon är i chock när det visar sig att dottern är en terrorist? Är hon en djupt omedveten människa? Är det en bild av en människa som inte lyssnar, som inte verkar förstå någon annan bild av verkligheten än sin egen?  Hur mycket kan vi förstå av en annan människas val av äkta män, bilder av vad som hände/händer? Varför får jag en association till Marilyn Monroe? Grace – konstaterar nådigt – ja ibland cyniskt kring sina medmänniskor när hon skriver bönboken. Jag känner mig obekväm efter att ha läst boken.  –  Och det är ju spännande när böcker är så starka. Tack för tipset, Marianne!

Vad har du läst för bok som lämnat obehags-spår i dig?

Besatta – på trivsamt engelskt vis

bild-2Vad är det engelsmännen har som gör det så trivsamt, lättsamt, spirituellt och trevligt i detta fuktdrypande klimat med gamla mörka stora tegelhus? Samtalandets konst och en klassisk bildning, tänker jag efter att ha avnjutit De besatta av A.S. Byatt, engelsk författarinna. (Hon fick Bookerpriset 1990 för den här romanen). När jag bekantat mig med Prosperina och de övriga gudarna och gudinnorna, väsen och arketyper (jippi för Wikipedia!) som samtliga personer i romanen hänvisar till förstår jag vilken rikedom de har för att verkligen uttrycka vad de känner.
Vad handlar boken om?  En ej så framstående litteraturforskare på en 1800-talspoet finner två kärleksbrev ej avsedda för hustrun. Likt en spårhund nosar han upp mottagaren, en kvinnlig poet, kommer i kontakt med kvinnlig litteraturprofessor, specialiserad på den kvinnliga poeten och sedan flätar romanen sig mellan kärleksparet, deras brevväxling, förälskelse och poem och våra huvudpersoners jakt på vad som hände – genom ett antal brev och dagböcker som givetvis andra forskare vill äga till sina samlingar. Allt medan vi som läsare också får oss till livs bretagnska myter, grekiska gudinnor, okända personer ur bibeln med flera.
Berikande och trivsam är orden för denna roman hittad i källarrummet hos Ord & Bild på Drottninggatan i Stockholm. (En bokhandel man inte får missa när man är i Stockholm).

Ett hus som huvudperson

HemsökelseJenny Erpenbecks roman Hemsökelse, har ett hus som ”huvudperson”. Från det att det byggs, tills det en dag rivs. Från början av 1900-talet till 1990-talet. Vi är i Nordöstra Tyskland och familjen som låter bygga huset är en judisk tygfabrikör. Kriget börjar och en arkitekt knuten till nazisterna övertar det, flyr när kriget förloras, ryssar ockuperar, östtyska staten fördelar boende osv. Trädgårdsmästaren består. Insprängt i tidens flöde är människornas minnen och öden. Korta, starka sekvenser. 177 sidor, danskt band. Läsvärd.
Jag tänkte när jag började läsa att, oh nej ,inte en bok till om krig och elände. Men det här är knivskarpa skärvor i människors liv, Jag heter inte Miriam var ett öde.

Om du älskar mumintrollen …..

Tove J….. kommer du att njuta oreserverat av Tove Jansson ”som brevvän”.  Hennes brev är fyllda av människorna, vännerna och familjen, resor hon gör, naturen kring öarna hon älskar och havet med stormarna, ‘Sjöberg’ kallas de. Men också glädje över vänskaper och kärleken, deppiga funderingar, idogt arbete, slitningarna mellan plikt och lust, vardagsmödor och utställningar. Allt serverat på Mumindalens verklighetsmatta. Jag älskar hennes finlandssvenska ‘vispa iväg ryssarna ur Finland’, de tyckte jag var ‘strottig’. Sjungande, kärv finlandssvenska. Och stora Hemskheter och Missförstånd och andra trevligheter.
Boken heter Brev från Tove Jansson, uval och kommentarer av Boel Westin och Helen Svensson.

Vad har du läst för intressant brevsamling?

Att bära med sig skräckens minnen!

Daschau MiriamEn grå, småregnig oktoberdag förra hösten var jag i Daschau. Fastän barackerna är rivna, allt är rent, snyggt, pedagogiskt och nästan sakralt, tränger sig skräcken lidandet och förnedringen på på en gång. Både i öron, näsor och hjärnor måste en massiv rädsla varit ständigt närvarande.  Jag heter inte Miriam av Maj-Gull Axelsson handlar om en ung kvinna som var där. Beskrivningarna är starka. Jag fryser med henne, lider med henne, känner skräcken med henne. Bara den berör unga människor tänker jag, så de värnar demokratin, visar empati för varandra och skaffar sig kunskaper att säga ”nej tack” till felaktiga  makthavare.  Då kan man också läsa Vi från Jedwabne av Anna Bikont. Ett fruktansvärt dokument över hur polska grannar behandlande sina judiska grannar.

Upplaga noll av Umberto Eco – lägg noll tid!

bild-1Jag som brukar fångas så av hans böcker, Begravningsplatsen i Prag, t ex, var en sådan härlig läsning. Jag blev helt bestört av tragglandet i denna hans senaste roman – Upplaga Noll.

Hela boken är förvisso en rejäl käftsmäll på hur media vinklar nyheter för att främja olika intressen.

En inflytelserik och mäktig man har bestämt sig för att starta en tidning. En tidning vars innehåll ska utöva påtryckning och befrämja hans företagsvälde. Det är diskussionerna på redaktionen och samtalen mellan journalisterna vi får följa genom boken.
Hör här: ” Saken är den att tidningarna inte är gjorda för att sprida nyheter, utan för att dölja dem. Fallet X inträffar, du kan inte prata om det för det besvärar alltför många, så i samma nummer sätter du stora skräckinjagande rubriker: Moder skär halsen av sina fyra barn, våra besparingar går kanske upp i rök, ett förolämpande brev från Garibaldi till Nino Bixio återfunnet, och så vidare, din nyhet drunknar i det stora informationsflödet.”
”Det är inte nyheterna som skapar tidningen utan tidningen som skapar nyheterna.”

Boken känns ”tuggig” med långa konstiga utläggningar och en liten ljummen kärlekshistoria – som – det måste det ju vara med en. Boken berörde mig inte alls. Lägg inte tid på den.

3 sommarböcker för 3 lägen

Fallers stora kärlek1. Den här kan du dela med dig av till kunder, vuxna barn, studenter, värdar eller värdinnor vid grillfester, etc etc. Finns dessutom som pocket nu. En underbar historia med ljuvliga dialoger. Ung man äger antikvariat, tufft ekonomiskt. Möter äldre man och befinner sig snart som chaufför för denne på en resa genom Tyskland (eller är det i sitt inre?) En god bok som levererar överraskningar. Fina personporträtt. Förvånad över att den inte recenserats i våra stora tidningar. En klar kandidat för Årets Guldkorn 2015.  Fallers stora kärlek, Thommie Bayer.

Kaltenburg2. Den här boken kommer att föra dig in i en annan värld. Den kräver koncentration av dig som läsare. Och utspelar sig på olika plan i skiftande tider. Fast inte alls så tydligt som många böcker idag som ”flaxar” mellan personer, tidsepoker och perspektiv. Den utspelar sig i Dresden och hur det var att leva i DDR. Huvudpersonen Hermann Funk utbildar sig till ornitolog, vägledd av fadern. Brandbomberna faller över Dresden den 13 februari 1945. När vi möter Hermann, den framstående ornitologen, ser han tillbaka på sitt liv. Det första jag tänkte när jag läst ut den var – den här måste jag läsa om. I min värld är han en Nobelpriskandidat. Det var i Sara Danius – Husmoderns död och andra texter som jag fann kunskapen om den.  En extraordinär läsupplevelse. Kaltenburg, Marcel Beyer.

Sanningen om Fallet3. Den här boken kan du läsa överallt (förutom att den är tjock och tung, 708 sidor).  Det är en förströelse-deckare, som fängslar dig när du läser, men inte kommer att bråka med dig efteråt. Ung man med författardrömmar, får skrivkramp efter sin första lyckade bok, kontaktar läraren/mästaren för stöd och inspiration. Sen börjar tre separata böcker, alltså den flaxar. Men du har historien klar för dig när du slår igen boken. En riktig ”jag vill bara koppla av”-bok. Sanningen om fallet Harry Quebert, Joël Dicker.
Men kan någon tala om för mig varför amerikanska romaner är på så många sidor? Får de betalt per sida? Eller är det en skröna?

Vilka böcker tänker du läsa i sommar? Mina hittar du här.

Tystnaden – det är väl bara när det är tyst?

Tystnader, Eva ÖstbergSitter du och läser om din Medeltid igen, säger maken. Och ”Njaä” svarar jag lätt förvirrad över boken jag givit mig i kast med. Tystnader och tider – Samtal med historien av Eva Österberg. Jag tror ju av framsidesbilden att hon har gett liv åt kvinnor/människor under Medeltiden, Men så var icke fallet. Det här är en mycket intressant bok om många av tystnadens aspekter! Den kan vara självvald i det andliga sökandet, påtvingad i fängelser och diktaturer, fylld av blygsel eller skam. Men också ”En svensk tiger” (men just det uttrycket som jag fick lära mig som barn att det handlade om att man som svensk, inte fick berätta för fiender under 2:a världskriget vad som försegick i Sverige, tar hon inte upp).
Den är läsvärd.
Särskilt när jag kom till teorin kring ”Tystnadens spiral”. En teori utvecklad av Elisabeth Noelle-Neumann. ”De flesta är mer rädda för att bli ensamma och isolerade i sina åsikter än att erkänna att de ändrat sig och anpassat sig till andra. Många individer drar sig för att artikulera en uppfattning om världssituationen, nationell politik eller böcker ifall de märker att den ifrågasätts kraftigt….. Att tiga blir strategin i ett sådant läge. Om detta sedan >>smittar<< så att allt färre uttrycker sin ursprungliga åsikt om politiken eller boken, har det skapats ett utrymme för andra att med större säkerhet företräda motsatt uppfattning. En ny opinion uppstår. Företrädarna för en mening har tystnat. I tomrummet tar en annan över.” Kan man uttrycka den politiska korrektheten enklare?

Funderar också på om jag läst någon bok som bara försiggått i en persons huvud, och där man inte talat alls. Närmaste jag kommer nu är Hummelhonung av Torgny Lindgren. Änglarnas stad av Christa Wolff behandlar på ett oerhört starkt sätt hur staten (DDR) tvingade sina medborgare till tystnad och medlöperi.  – Den kollektiva rädslans tystnad som Eva citerar Alexander Solssjenitsyn ”Den mildaste och samtidigt mest utbredda formen av förräderi är att man inte direkt begår något ont men däremot ignorerar den som går under i ens närhet;  …… Du tiger, låtsas som du ingenting märkt”.

Vad har du läst för bok där tystnaden talat?