Nu flyttar Kring böcker

Kring böcker har fått en egen domän www.kringbocker.se

Det mesta kommer att se likadant ut som förut. Lite mer möjlighet till samtal och diskussioner är den främsta anledningen till att Kring böcker kommer ut på egen domän.

Du som prenumererar på bloggen idag får strax/har fått ett mail om flytten som också berättar att det första inlägget blir Innan mörkret faller av Björn Elmbrandt. Om det av någon anledning inte fungerar, maila mig.

Du som ännu inte prenumererar. Varmt välkommen till den nya hemvisten. 

Detta är sista inlägget på den här blogg-sidan.

Elise Karlsson förnyar arbetarlitteraturen

Linjerskriver Stefan Johansson i en recension i DN av romanen Linjen av Elise Karlsson.  Efter 40 sidor fick jag nog. Kära nån om den mentala reflexionsnivån inte kommer högre än (Hon kommer första dagen på nytt jobb) ”…, men min klädsel skiljer ändå ut mig. Jag har inte rätt färger för våren, för i år, det är något skevt i längderna också.” Hon himlar med ögonen och tycker saker borde gå fortare än de gör. Suckar och pustar över det mesta och de flesta. Kanske så här arbetsgivare upplever 80-talister? Jag blev helt matt och gladde mig åt att inte vara arbetsgivare. Samtidigt sorgligt att det inte verkar kul med arbete längre. Det här kunde varit en uppsats i svenska på gymnasienivå, ingen högre stilistisk nivå.  Inget att lägga tid på.

Vara umbärlig – vilket öde!

Den umbärligaDen umbärliga
Sigrid Combüchen
Norstedts Förlag

Sigrid Combüchen är alltid lika njutbar att läsa. Säker stilist, kunnig i skrivandets konst, härlig humor och ett sätt att ställa sig vid sidan och betrakta som jag gillar.
Den här boken handlar om Ida Björkmann som har fått ett eftermäle som plåster/stalker gällande både Gustaf Fröding och Selma Lagerlöf. Det Sigrid ger är en mer nyanserad bild av Ida än den gängse forskningen har gjort. Att skriva en biografi är att göra  en människa ”till huvudperson i sitt eget liv” skriver Sigrid. Den känslan får jag inte av att Ida kände i sig själv – grundtrygg. Hennes livsluft var nog Fröding och Lagerlöf. ”Bästa sättet att inte få vara med, är att vara för angelägen”.

Jag tycker också om ord som ”snörlivsandedräkt” och ”sockertångsögd”. (Det sista ordet var inför hur det såg ut i Idas hem.) Får man fantasier om snokande, nedvärderande av detta sista ord? Eller vad tänker du?Läsvärd bok – psykologiskt insiktsfull.

Intressant att Ida dyker upp när vi i Bokcirkeln läste Jerusalem av Selma Lagerlöf och en därtill kort biografi (som jag har namnet på i min kom-ihågbok i stan). I Selmas brev till bl a Sofie Elkan fanns mycket kritik av Ida. I den här boken framgår det att Selma själv ”eldade på” relationen när Ida svalnade av missmod eller ilska. Och att hon ibland sa inte så snälla ord – Ida citerade senare att Selma en gång sagt att hon var en avvikande färg eller feltråd i varpen. (min fetstil).

Visste du förresten att Svenska Akademien ger ut ett litteraturpris i hennes namn varje år?

Vad en rekommendation gör.

bildNär jag har en chans går jag alltid in i Söderbokhandeln i Götgatsbacken i Stockholm. En helt ljuvlig plats. Sist jag var där kom jag ut med Petra Hulovás, För medborgarnas bästa. Den hade jag aldrig hittat på egen hand. Nyfiken på en ung tjeckisk författare. Har nog bara läst Milan Kundera, Varats olidliga lätthet, tidigare.
Huvudpersonen är en flicka med klarsynta betraktelser över hur hennes familj och övriga innevånare i Krakov (ej att förväxla med Krakow) – en socialistisk mönsterstad – förhåller sig till kommunismen, kontrarevolutionen (sena 1980-talet) och kapitalismen. Och zigenare (ja) och näsdjur och indianer. Sen har hon sina fördomar, idéer och sanningar om hur människor borde vara och ett samhälle fungera.
Absolut både läsvärd, ”underhållande, grotesk och mörk roman” som det står på bakpärmens omslag. Med en floskel kan jag skriva. ”Hur det var för den lilla människan i det stora systemet”.

Vad har du läst för tjeckiska författare?

Made in France

Allt jag sett av och i Frankrike genom åren beskriver Alice Petre’n i ett härligt politiskt initierat och väl dokumenterat flöde. Ett Frankrike som vi älskar i all sin skröplighet. Med en politik som vävs in i den svenska politiska verkligheten i utanförskap och emellanåt bristande handhavande. En fransk stolthet som vi både kan avundas och förundras över. Skarpt iakttagna scenarior utifrån en professionell journalists vardag. Varsamma beskrivningar av makthavarnas oförmåga och folkets starka nationalism och integritet. Made in France, speglad i svenska ögon. Lysande samtidsskildring förstärkt av historiska kopplingar och betraktelser. Utgiven på Atlantis förlag.

Det finns böcker som skimrar

Nästa år i BerlinNästa år i Berlin av Astrid Seeberger är en sådan bok. Den skimrar i sorg och ömsinthet och ibland jublande glädje. Hennes språk dansar fram, med humoristiska och ömsinta formuleringar och reflektioner.  ”Klostret var omgivet av en hög mur, som om munkarna hade insett att det var si och så med Guds skydd”.
Boken handlar mest om hennes mors liv under och efter andra världskriget, men också om hennes egen älskade morfar och familjekatastrofer i krigets spår.
Moderns personliga upplevelser av kriget och de avgrundshål de skapat inom henne, slår direkt in i hjärtat.  En fantastisk och mycket stark bok. Läs den!
Den har mycket djupare strängar än t ex Den röda grevinnan av Yvonne Hirdman eller Boktjuven av Markus Zusak. som också är mycket läsvärda böcker om hur det var att leva sig igenom andra världskriget.  Och inte att förglömma De fattiga i Lódz av Steve Sam-Sandberg. Jag kan fortfarande få tryck över bröstet när jag tänker på slutet i den boken.

Vad tänker du på för läsvärda böcker med andra världskriget som fond?

Som att lyssna på en person man tycker mycket om

BennoJag började läsa, men hur det nu gick till så befann jag mig lyssnande på Uwe Timm som berättar om sin vänskap med Benno Ohnesorg och om sin egen utveckling som människa. Han klev innanför orden. Fantastisk känsla av närvaro. Som att sitta framför en brasa med någon man tycker mycket om och höra den personen berätta om sitt liv som hen aldrig gjort förut. En bok jag kommer att bära med mig länge. Boken heter Vännen och främlingen. Dessutom är den i danskt band som jag är mycket förtjust i, med flikar. Inte så tunga, men riktiga böcker. Det blir fler böcker av Uwe Timm.

Inför midsommar

Fallers stora kärlek, författad av Thommie Bayer är en pärla. Jag håller helhjärtat med Karin. Den är vacker med oväntade vändningar och den är inbjudande melankolisk. Den är ett lysande bevis på värdet av samtalet. Mötet mellan de två männen inleds med ”Du kör, jag betalar” och så ger de sig iväg.

För 69 kronor fick jag köpa romansviten Alexandriakvartetten, en fint inbunden samlingsvolym. Den hade förpassats till bokhandelns källare sedan den inte sålts på rean i våras. Ibland blir proportionerna makalösa. Alexandriakvartetten är vår gemensamma sommarläsning. Någonstans i den grekiska övärlden sitter en namnlös irländare och minns sina år i Alexandria. Efter de första femtio sidorna vet jag att jag kommer att sakna varje rad då de är slut. Det är samma intensiva språkliga upplevelse som när vi läste Bergtagen författad av Thomas Mann. Där hans beskrivningar av personerna han möter på det schweiziska sanatoriet är fyllda av detaljer förmedlat med ett säkert skarpt, ironiskt öga för de mänskliga svagheterna. Läs den, om du inte redan har gjort det. Tolv år tog det för Thomas Mann att skriva den. Karin Boye översatte den till svenska första gången 1929 och Ulrika Wallenström som nu översatt den har skapat ny glans åt denna omistliga roman.

DN 1 juni – Bevakningen av skönlitteratur halverats under 10 år.

I DN idag skriver Lina Samuelsson om en studie hon gjort kring recensioner av skönlitteratur. Slutklämmen ger mig funderingar kring vår blogg och vad vi kan göra för att lyfta fram böcker vi tycker om att läsa?
Antal recensioner är inte allt, men att bevakningen av skönlitteratur mer än halverats under tio år är en väldigt konkret bild av att kritiken just nu är inne i en period av stor förändring. I dag är den fortfarande en högt värderad genre, en kultursidornas kärnverksamhet som ingen kulturredaktör på allvar kan välja bort. Men om tio år? Det här är ju trots allt bara början på ett enormt medieskifte och såväl sammanslagningar som ytterligare anpassningar till webben är att vänta. Det är mycket möjligt att tidningarna inte kommer att fortsätta vara dagskritikens självklara hemvist. Eller att den recensionsgenre som varit förhållandevis stabil i över hundra år radikalt kommer att skifta karaktär. Då ska vi komma ihåg att kritiken är äldre än den moderna papperstidningen. Själv är jag övertygad om att den överlever, men inte övertygad om att det blir i dagspressen.”

Var tror du vi är om 5-10 år?

Japanska SMS på 900-talet

GenjiMonica Braws bok – Kvinnor i Japan under tusen år, fick mig att läsa Berättelsen om Genji av Murasaki Shikibu. En av kvinnorna hon skriver om i sin bok.
Insiktsfull i psykologi var hon författarinnan. Prinsen Genji är en stor narcissist som tar för sig av alla kvinnor som på något sätt ger motstånd. Hans vapen är dåtidens SMS – dikten.

Hör här:
Tro inte att jag tanklöst vandrar från blomma till blomma
men ändå
denna morgons bleka åkervinda
skulle jag med glädje plocka

Eller denna:
Sedan han sett den lilla buskens gröna löv
är hans ärm våt av längtans dagg

Tänk att få en sådan dikt sig tillsänd, vackert skriven!

Lånad på stadsbiblioteket, denna guldgruva!