Välkommen Eva!

Jag hörde från förlaget att man släpper Fallers stora kärlek av Thommie Bayer som pocket. Kanske du hinner få med dig till Sicilien! En underbar sommarpresent vill jag säga!!

Annonser

Knausgårds ”rasande attack på Sverige”

Den här artikeln i DN igår 2015-05-20 är mycket viktig för oss läsare, bloggare om böcker, läsare av bloggar om böcker. ÄNTLIGEN någon som har modet att förklara vad den politiska korrektheten består av och hur den yttrar sig. Att rädslan styr (och rädslan handlar om att – om inte jag uppträder korrekt och har rätt åsikter, kan det vara min tur nästa gång). Tar du detta sätt att argumentera som den politiska korrektheten använder kan du åka till Stasi-museet i Berlin, se och läsa hur man förfinar förföljelse av oliktänkande.

PS
Det intressanta är att DN skriver ”på Sverige” och inte på kulturetablissemanget.

2015-05-21 Och här kommer en artikel från SydSvenskan.
Det märkliga i hela debatten är att det inte är någon som lyfter aspekten att litteratur visar hur människan är, som existens. God och ond, dum och snäll, etc etc, Med både bra och dåliga sidor. Fula fantasier och goda tankar. Onda handlingar och Altruism. Och att vi kan förhålla oss, värdera, fantisera kring vad vi själva står för genom god litteratur.

Samtal 1 i Bokcirkeln

DublineskMurakamiDen här gången är det Elisabet och jag (Karin) som samtalar kring:
Dublinesk, Enrique Vila-Matas
Den färglöse herr Taziki, Haruki Murakami

Elisabet: Det är intressant att båda böckerna vi valt till denna gång tar upp funderingar jag ofta har nuförtiden.
Karin: Hur tänker du då?
Elisabet: Murakamis bok belyser att vi har händelser bakom oss i livet som vi inte förstått, kanske lidit av, men aldrig gjort något åt. På vilket sätt skulle livet ha sett annorlunda ut om vi gjort det? Vila-Matas belyser hur svårt och smärtsamt det är att omorientera sig som människa när man lämnar arbetslivet för gott. Vilken arena kvarstår?
Karin: Just det. Jag kan minnas känslan av att helt plötsligt inte vara önskvärd, inte förstå varför och inte få något bra, eller svar alls. Det intressanta med Murakamis bok var hur språket var så timat med min fantasi och mina bilder av den japanska kulturen. Man håller känslorna inom sig, är artig, men visar inget. Inga utlevande konflikter. Polerat. Och stilen är som den där morgonen i september när det blivit krispigt i luften.
Elisabet: Ja, språket är njutbart i bägge böckerna, om än på olika sätt.
Karin: Det är inte ofta jag stryker under så mycket i en skönlitterär bok. Underfundiga formuleringar, kloka ord, mitt-i-prick meningar. ”Och ännu har ingen lyckats övertyga honom om att det har sin charm att bli gammal. Har det?” Jag var på flera plan samtidigt. I vår hjältes inre värld, fantasier om andra, sökandet efter vem är jag som lämnat min arbetsidentitet bakom mig, hela hans bokvärld. I relationen till hustrun.
Elisabet: Dublinesk tål att läsas flera gånger. Den är inte så lättillgänglig, har många lager och är därför en spännande bok, såväl vid läsandet som senare.
Karin: Och jag tycker om när det blir lässpår. Ska vi inte nästa sommar läsa Ulysses? Vila-Matas bok kommer jag definitivt att läsa om. Den var lysande. Och jag tänker att det blir en extra dimension när man läst Ulysses.

Karin: Jag vet att du också strukit för mycket i Vila-Matas bok. Vilken mening tar du med dig?
Elisabet:Och så var det förtrollade ögonblicket över. Men det hade funnits. Det var faktiskt några sekunder i livets centrum.” Och kanske ”Han drömmer att Google inte vet besked om någonting.”
Karin: För min del får det bli ”Det är lika sant att vi alltid behöver någon när det mörknar som att vi, när dagen gryr, behöver minnas att vi har ett mål kvar här i livet”.

Vad fastnade du för?