Hemsökelse av Jenny Erpenbeck – från Mie

HemsökelseDet finns författare som skapar ett skimmer, dystert, ljust, kärleksfullt, fyllt av obehag, förväntan och aningar. Jag har just läst Jenny Erpenbecks bok Hemsökelse. I varje sida och berättelse förmedlar hon dessa skimmer. Hon för mig in och ur människorna i berättelsen, lilla flickan, trädgårdsmästaren, majoren i Röda armen, barndomsvännen, alla kretsar de kring huset och i naturen runt det. Hon öppnar och stänger ögonblicksbilder, allt i ett flödande skimmer. Jag har lätt att förstå att hon också är operaregissör, längtan, kärlek, sorg och död som kantar människornas levnad.

Hälsar Mie genom mig!

Annonser

Ett hus som huvudperson

HemsökelseJenny Erpenbecks roman Hemsökelse, har ett hus som ”huvudperson”. Från det att det byggs, tills det en dag rivs. Från början av 1900-talet till 1990-talet. Vi är i Nordöstra Tyskland och familjen som låter bygga huset är en judisk tygfabrikör. Kriget börjar och en arkitekt knuten till nazisterna övertar det, flyr när kriget förloras, ryssar ockuperar, östtyska staten fördelar boende osv. Trädgårdsmästaren består. Insprängt i tidens flöde är människornas minnen och öden. Korta, starka sekvenser. 177 sidor, danskt band. Läsvärd.
Jag tänkte när jag började läsa att, oh nej ,inte en bok till om krig och elände. Men det här är knivskarpa skärvor i människors liv, Jag heter inte Miriam var ett öde.

Att bära med sig skräckens minnen!

Daschau MiriamEn grå, småregnig oktoberdag förra hösten var jag i Daschau. Fastän barackerna är rivna, allt är rent, snyggt, pedagogiskt och nästan sakralt, tränger sig skräcken lidandet och förnedringen på på en gång. Både i öron, näsor och hjärnor måste en massiv rädsla varit ständigt närvarande.  Jag heter inte Miriam av Maj-Gull Axelsson handlar om en ung kvinna som var där. Beskrivningarna är starka. Jag fryser med henne, lider med henne, känner skräcken med henne. Bara den berör unga människor tänker jag, så de värnar demokratin, visar empati för varandra och skaffar sig kunskaper att säga ”nej tack” till felaktiga  makthavare.  Då kan man också läsa Vi från Jedwabne av Anna Bikont. Ett fruktansvärt dokument över hur polska grannar behandlande sina judiska grannar.