Att bära med sig skräckens minnen!

Daschau MiriamEn grå, småregnig oktoberdag förra hösten var jag i Daschau. Fastän barackerna är rivna, allt är rent, snyggt, pedagogiskt och nästan sakralt, tränger sig skräcken lidandet och förnedringen på på en gång. Både i öron, näsor och hjärnor måste en massiv rädsla varit ständigt närvarande.  Jag heter inte Miriam av Maj-Gull Axelsson handlar om en ung kvinna som var där. Beskrivningarna är starka. Jag fryser med henne, lider med henne, känner skräcken med henne. Bara den berör unga människor tänker jag, så de värnar demokratin, visar empati för varandra och skaffar sig kunskaper att säga ”nej tack” till felaktiga  makthavare.  Då kan man också läsa Vi från Jedwabne av Anna Bikont. Ett fruktansvärt dokument över hur polska grannar behandlande sina judiska grannar.

Annonser

Upplaga noll av Umberto Eco – lägg noll tid!

bild-1Jag som brukar fångas så av hans böcker, Begravningsplatsen i Prag, t ex, var en sådan härlig läsning. Jag blev helt bestört av tragglandet i denna hans senaste roman – Upplaga Noll.

Hela boken är förvisso en rejäl käftsmäll på hur media vinklar nyheter för att främja olika intressen.

En inflytelserik och mäktig man har bestämt sig för att starta en tidning. En tidning vars innehåll ska utöva påtryckning och befrämja hans företagsvälde. Det är diskussionerna på redaktionen och samtalen mellan journalisterna vi får följa genom boken.
Hör här: ” Saken är den att tidningarna inte är gjorda för att sprida nyheter, utan för att dölja dem. Fallet X inträffar, du kan inte prata om det för det besvärar alltför många, så i samma nummer sätter du stora skräckinjagande rubriker: Moder skär halsen av sina fyra barn, våra besparingar går kanske upp i rök, ett förolämpande brev från Garibaldi till Nino Bixio återfunnet, och så vidare, din nyhet drunknar i det stora informationsflödet.”
”Det är inte nyheterna som skapar tidningen utan tidningen som skapar nyheterna.”

Boken känns ”tuggig” med långa konstiga utläggningar och en liten ljummen kärlekshistoria – som – det måste det ju vara med en. Boken berörde mig inte alls. Lägg inte tid på den.