Om du älskar mumintrollen …..

Tove J….. kommer du att njuta oreserverat av Tove Jansson ”som brevvän”.  Hennes brev är fyllda av människorna, vännerna och familjen, resor hon gör, naturen kring öarna hon älskar och havet med stormarna, ‘Sjöberg’ kallas de. Men också glädje över vänskaper och kärleken, deppiga funderingar, idogt arbete, slitningarna mellan plikt och lust, vardagsmödor och utställningar. Allt serverat på Mumindalens verklighetsmatta. Jag älskar hennes finlandssvenska ‘vispa iväg ryssarna ur Finland’, de tyckte jag var ‘strottig’. Sjungande, kärv finlandssvenska. Och stora Hemskheter och Missförstånd och andra trevligheter.
Boken heter Brev från Tove Jansson, uval och kommentarer av Boel Westin och Helen Svensson.

Vad har du läst för intressant brevsamling?

Annonser

Vara umbärlig – vilket öde!

Den umbärligaDen umbärliga
Sigrid Combüchen
Norstedts Förlag

Sigrid Combüchen är alltid lika njutbar att läsa. Säker stilist, kunnig i skrivandets konst, härlig humor och ett sätt att ställa sig vid sidan och betrakta som jag gillar.
Den här boken handlar om Ida Björkmann som har fått ett eftermäle som plåster/stalker gällande både Gustaf Fröding och Selma Lagerlöf. Det Sigrid ger är en mer nyanserad bild av Ida än den gängse forskningen har gjort. Att skriva en biografi är att göra  en människa ”till huvudperson i sitt eget liv” skriver Sigrid. Den känslan får jag inte av att Ida kände i sig själv – grundtrygg. Hennes livsluft var nog Fröding och Lagerlöf. ”Bästa sättet att inte få vara med, är att vara för angelägen”.

Jag tycker också om ord som ”snörlivsandedräkt” och ”sockertångsögd”. (Det sista ordet var inför hur det såg ut i Idas hem.) Får man fantasier om snokande, nedvärderande av detta sista ord? Eller vad tänker du?Läsvärd bok – psykologiskt insiktsfull.

Intressant att Ida dyker upp när vi i Bokcirkeln läste Jerusalem av Selma Lagerlöf och en därtill kort biografi (som jag har namnet på i min kom-ihågbok i stan). I Selmas brev till bl a Sofie Elkan fanns mycket kritik av Ida. I den här boken framgår det att Selma själv ”eldade på” relationen när Ida svalnade av missmod eller ilska. Och att hon ibland sa inte så snälla ord – Ida citerade senare att Selma en gång sagt att hon var en avvikande färg eller feltråd i varpen. (min fetstil).

Visste du förresten att Svenska Akademien ger ut ett litteraturpris i hennes namn varje år?